susscancerresa.blogg.se

Livet är faan inte rättvist! 

Det är inte rättvist att jag skulle bli sjuk och att det inte går att operera. Det är inte rättvist att min familj ska behöva se mig ha ont, krympa och bli liten och svag. Det är inte rättvist att mina barn ska behöva leva större delen av sina liv utan sin mamma. 

För om det vore rättvist, vad har jag då gjort för att förtjäna det??!!?? Eller ännu hellre, vad har de gjort för att förtjäna det??

Vad är det som gör att min tumör växer på ett ställe så den inte går att operera men den överviktiga, gravt alkoholiserade tanten som slår sina barn får leva och må bra till hon är 95? (Känner iofs ingen sån men rent hypotetiskt...) Finns det nån där ute som jag sårat så hårt att det här är enda sättet att skipa rättvisa?

Eller handlar det om att jag inte tagit hand om mig tillräckligt bra? Jag träffade en gång en person som sa att om man blir sjuk och får cancer så beror det på att man inte skött om sig. Jag kan med mitt förnuft säga till mig själv att så är det naturligtvis inte. Det handlar om ren och skär otur. Men tänk om... tänk om hen har rätt, lite rätt iallafall. Tänk om det beror på allt kaffe jag druckit i mina dar. Eller om jag ätit för mycket socker och vitt bröd. Eller att jag varit för dålig på att motionera. Eller borde jag ätit mera morötter. De säger till mig att det inte är så, men va fasen, vem vet egentligen säkert. Ingen kan ju heller säga vad det i grunden beror på. 

Det är bara så jävla fel, så orättvist, så här skulle det ju inte bli...

Jag menar inte att det vore mera rättvist att någon annan blev sjuk istället för mig, jag önskar inte det här till någon annan. Inte ens min värsta ovän vill jag ska behöva uppleva det jag går igenom. Okej, nu har jag, mig veterligen ingen riktig ovän men rent hypotetiskt...

Ibland behöver jag släppa fram de här tankarna för de finns i mig, tär på mig, ligger nånstans och skaver, lurpassar och vill äta upp mig inifrån, göra mig svag. Så ibland måste jag släppa fram dem, Storgråta, bryta ihop totalt en stund. För att sedan kunna besegra dem, göra dem små och ynkliga och kasta dem tillbaka dit där de inte får se ljuset, inte kan växa och bli stora monster. Tyvärr kan jag inte döda dem helt,  än har jag iallafall inte lyckats med det. Men jag behöver ju inte leka med dem, de onda tankarna som bara vill gnaga på mig.

Okej att mitt liv inte blev som jag hade tänkt och trott. Jag vet att jag inte kommer få de där ljuva åren på ålderns höst men jag kommer också slippa upplevelsen av att bli virrig och dement. Jag har lärt mig massor om mig själv genom den här resan, inte bara bra saker. Men jag vet att jag är stark, jag kommer att klara det här. Jag vet också att min familj och mina barn är otroligt starka personer, att vi finns här för varandra hela tiden trots att det är svårt och grymt jobbigt många gånger. Jag älskar dem alla så otroligt mycket och kommer aldrig sluta göra det, även när jag inte finns här rent fysiskt längre kommer jag fortfarande älska dem. ❤❤❤

Den vecka som gått sen sist har varit fantastisk. Jag fick byta typ av antibiotika eftersom den odling som togs visade att bakterierna (??) var resistenta mot den typ jag fick. Jag hade ju ändå börjat må bättre på den typen så nåt gott måste den iallafall gjort i min kropp. Jag känner ingen skillnad med den här nya typen men det betyder ju att jag fortfarande mår bra 😃 Min rygg är så mycket bättre, jag till och med går utan stavar lite titt som tätt och kan själv bära min tekopp ut till fotöljen i uterummet. Utan ansträngning! Fast tunga saker, som fruktfatet eller grytan med potatis får jag vackert be nån annan bära...

Jag har mått så bra att jag till och med vågade mig på en lite längre bilresa och ett marknadsbesök. Det var riktigt kul men oj så liten marknaden blivit mot för hur jag minns den för bara några år sen. Och så mycket samma och samma i varje stånd, och så mycket skräp... Även lilla a uppskattade besöket på marknaden, trots att hon inte fick titta på den fina leksakshunden hela tiden. 

Vi fick mycket uppskattat besök av min käre svåger och hans sambo häromdagen. Vi hade som alltid så trevligt och jag önskar verkligen att vi kunde ses oftare! Som om de visste hur jag gått och beundrat alla solrosor överallt så kom de med just en sådan 😃❤❤

Idag väntar ny provtagning och ett besök hos frissan. Inte "min" frissa men jag vet att även denna är duktig så det ska bli bra ändå. Det är så skönt att bli ompysslad en stund, vi får väl se om jag lyckas hålla mig vaken hela tiden. Det brukar vara svårt, är ju så skönt och avslappnande när de pysslar med håret. 

Sen väntar vi besök på eftermiddagen. Det kommer bli kul! Ska nog tipsa om att de tar med badkläder så de kan leka med lilla a i poolen om vädret tillåter 😃😉👍

Höll ju nästan på att glömma!!! Igår virkade jag se sista maskorna på överkastet till lilla a. Lite sträckning och pressning osv så ska det snart pryda hennes säng. Jag vet att hon kommer bli jätteglad, men lika arg kommer hon bli över att inte få ha det på sängen när hon sover (jag vill inte riskera olyckor...)